onsdag 12 januari 2011

Omöjlig acceptans

Våldtäkt. Våldtäkten. En man som våldtog mig. Våldtagen. Jag blev våldtagen.

Våldta
Våldtog
Våldtagit

Våldtäkt

Våldtagen

Försöker acceptera det som inte kunde hända mig. Det händer andra och det är hemskt men det händer inte mig. Det har inte hänt mig för det vill jag inte. Det är jättehemskt ju. Hur tar man sig vidare? Jo, vänta nu. Det hände mig och jag vet fortfarande inte hur man gör. När man tar sig vidare alltså. Jag vaknar varje morgon, eller ibland mitt på dagen, och jag går och lägger mig någon gång på natten. Så skiljer ännu ett dygn mig från en tisdag för elva veckor sedan. Det är bara det att jag fortfarande är kvar. Jag kommer inte ihåg så mycket men jag minns allt. Jag kan fortfarande känna hans händer på min kropp, hur ont det gjorde, hur jag inte kunde röra mig och jag kan fortfarande se mitt tårstrimmiga ansikte i spegeln efteråt. Jag blev våldtagen, hur jag än vrider och vänder på det så var det en våldtäkt. Acceptera, acceptera, acceptera.

Mitt livs största hinder

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar