Typisk timing

Det är ruskigt vilken dålig timing man kan ha ibland. Vad är oddsen för att någon som gått runt i snart tre månader och varit livrädd för fysisk beröring ska träffa någon som den bara vill vara nära, bara några dagar innan den ska flytta? Så typiskt att jag blir trött. Men jag blir ju glad också för det är ett gigantiskt jävla steg att faktiskt längta efter att vara nära. Inte bara längta efter att vilja längta. Just nu känns det ganska sämst att jag ska flytta men vad jag än gör så går flyttlasset imorgon och det vore ju dumt att inte ens ge det en chans. Jag ska i alla fall ge det ett par veckor och om det fortfarande känns riktigt illa så flyttar jag tillbaka. Deal.

Att längta är en gåva