Hur kommer det sig att så många människor, inte bara kvinnor utan även män, varit med om sex som inte är okej? Läser på prataomdet.se och det skrämmer mig något så fruktansvärt att det är så många människor som mår så dåligt och är märkta av sex. Hur kommer det sig? Handlar det om att vi är för dåliga på att kommunicera eller finns det så många människor som inte bryr sig om andras gränser? Är vårt samhälle fyllt av människor som bara stövlar in, tar för sig och skiter i vad som händer med den som inte vågade säga ifrån ordentligt eller som kanske sa ifrån men som inte blev lyssnad på, tagen på allvar? Jag vet faktiskt inte vilket som skrämmer mig mest. Handlar det om dålig kommunikation så börjar jag genast ifrågasätta mig själv och jag vet att jag inte är ensam. Ifrågasättandet har vi nog alla gemensamt, jag kanske inte sa ifrån tillräckligt. Han kanske inte förstod. Jag kanske ville ändå. Är det bristande kommunikation som leder till sexualla övergrepp och våldtäkter så späs ifrågasättandet på och det är skrämmande. Men att tänka att det finns så många människor som förstår att den andra personen inte vill och ändå fortsätter det är än mer skrämmande. Vad skapar såna individer? Hur möter vi det?
Jag försöker att tänka tillbaka på det som hände i höstas. Jag är fortfarande inte bekväm med att beskriva det som våldtäkten då jag har svårt att sätta mig själv i offerrollen men jag börjar steg för steg att acceptera att det är ordet för vad som hände. Hur som helst, jag försöker att tänka tillbaka på hur det gick till. Hur han var och vilken sorts person han måste varit enligt tankegångarna ovan. Det fanns ju en anledning till att jag bestämde mig för att träffa honom. Det fanns en anledning till att jag var i hans lägenhet. Jag trodde inte att jag skulle bli utsatt för något jag inte ville. Allt detta pekar på att han inte var en ond person eller ens elak, oförmögen att förstå det sociala spelet, han verkade vettig. Jag brukar vara en helt okej människokännare i alla fall och det fanns ingenting som tydde på att han var kapabel till det som senare skulle ske. Alltså tyder det på att det var brist i kommunikationen som gjorde att det gick så fel. Men det håller inte heller. Jag vet att jag sa nej. Fakta. Jag vet att jag backade undan så långt jag kunde. Jag vet att jag bad att få gå därifrån och att han förstod eftersom att vi bytte rum. Att det sedan kanske var det dummaste jag kunde säga eftersom att bytet av rum ledde till att han drog med mig till sitt sovrum kunde jag ju inte veta då. Jag vet sedan att jag grät och jag vet också att han märkte det eftersom att han var human nog att fråga om jag var okej. Att jag då inte svarade utan bara tittade bort vet inte jag hur han tolkade men det fick honom i alla fall att fortsätta. Jag vet också att det gjorde ont. Eftersom att jag grät, betedde mig som jag gjorde och dessutom sa aj ett flertal gånger skulle man kunna tycka att han borde förstått att det inte var okej längre. Det var aldrig okej. Vilken slags man var han? Det är lätt att sätta honom i kategorin ond men det blir också svårt då jag inte vill tro på onda människor. Men att sätta honom inom ramen för kommunikationsbrist gör ju det som skedde delvis till mitt fel. Jag tar på mig skulden för det som hände varje dag men frågan är om det verkligen är min skuld att ta på mig?
Så en man som verkar vettig, omtänksam, trevlig och snäll men sedan gör något som är så brutalt fel, hur fungerar han och vad beror det på? Jag vet faktiskt inte. Jag skulle gärna vilja veta, få någon slags förklaring till hur det kan gå så fel, hur det kan slå så slint i huvudet på någon. Inte för att det gör någonting ogjort men för att förstå. Om något sådant kan förklaras.
Jag önskar att jag kunde förstå
Jag önskar att du kunde förstå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar