Hur?

Jag tycker det här är jättesvårt. Jag behöver någon som är här. Jag behöver dig. Du är inte här och jag är inte hos dig. Jag känner inte att jag kan be dig att vara här så att jag kan testa om det verkligen är dig jag vill ha. Här. Jag vill inte testa någon annan istället för dig. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna veta. Jag vet inte vad jag vill. Jag tycker det är läskigt att du verkar så säker. Det här är svårt för mig.

Det är svårt att leva upp till din kärlek

Kom igen!

Men nej! Jag orkar inte mer strul nu...

Hopplöst

Fix

Och så löste sig allt och jag tror att jag kan andas en liten liten stund.

In och ut

Sviker

Usch, det här känns inte alls bra. Att svika någon annan blev enda sättet att inte svika mig själv. Men jag vill inte sätta dig i knipa och jag vill inte verka otacksam. Jag vill bara att allt ska fungera smidigt, inte att någon ska bli sårad.

Det här är en chans jag inte kan missa. Det skulle jag ångra resten av mitt liv. Jag vill göra det ordentligt, från början till slut. Jag är trött på att göra saker hastigt, halvdant eller kaosigt. Jag vill inte hoppa av, tröttna eller byta den här gången. Jag vill inte börja för sent eller sluta för tidigt.

Förlåt

En speciell människa

Gråter så att det gör ont. Det finns bara en människa som kan få mig att känna mig helt jävla värdelös. Det finns bara en människa som kan krypa under skinnet på mig såhär och såra där det gör som mest ont. Det finns bara en människa vars förväntningar jag gång på gång försöker leva upp till trots att jag vet att det aldrig kommer att lyckas. Det finns bara en människa som på ett ögonblick får mig att känna mig liten, sårbar och oviktig. Med en blick, ett ord eller den fasansfulla tystnaden. När stämningen går att skära genom med knivar vassa som rakblad och när ingenting är rätt och allting är fel.

Jag vågar inte känna runt dig

Jag och du?

Jag skriver ett brev. Tänker en tanke. Fäller en tår. Jag kan inte vara mer än såhär. Om det inte passar, låt mig veta så att jag kan välja att gå.

Tillräcklig för dig?

Ursäkta mig, nu vill jag inte mer

Känner att jag har så många måsten och borden över mig just nu. Också att jag hela tiden vill ursäkta mig. Förlåt att jag inte ringt, förlåt att jag inte har tid, förlåt för att jag inte orkar, förlåt att jag är så jobbig, förlåt... Jag vet inte varför bara. Känns som att jag inte hinner med allt.

När tiden inte räcker till

Kläder och ovisshet

Fick tillbaka mina kläder från polisen härom dagen. Vet inte vad jag ska känna eller vad jag ska göra av dem. Vet inte hur jag ska reagera. Tvätta och använda? Slänga? Slänga en del och spara en del? De ligger i smutsen nu. Tills jag har bestämt mig.

De senaste dagarna har varit så kaotiskt stressade och fyllda med plugg att jag inte hunnit tänka en endaste tanke. Skönt. Blir samtidigt rädd att jag ska fortsätta fylla dagarna med allt utom tankar. Bara för att slippa. För att kunna fly. Det vill jag inte. Måste hinna andas också.

Flyktens lockelse

Låt mig tänka fritt

Blir irriterad när människor försöker lägga åsikter i mun på mig. Äcklas av tanken på sex. Stressad över den närmsta framtiden. Det är ingen vidare kväll.

Jag tänker mina tankar

Kaos på alla sätt

Vilket kaos det är i mitt liv just nu. Inte bara tanke- och känslomässigt utan över huvud taget. Jag är mitt emellan två stora förändringar och allt bara händer samtidigt. Det verkar som att allt jag tar i går sönder och att jag själv gått sönder lite och det innebär trubbel och kostnader jag helst varit utan. Men samtidigt har jag flyt också, har kanske fått ett jobb, träffar massa vänner, får hjälp där jag minst anar det. Kaos helt enkelt. Det är uttröttande. Dags att sova.

Upptäcker nya sidor varje dag