Värdelös timing

Vi sågs och ännu en gång undrar jag vad som är meningen med timingen jag omges av. Vad har universum för plan med mig är det jag frågar mig själv när jag gång på gång tycks ligga steget före eller steget efter. Inte på rätt plats vid rätt tid utan på rätt plats men en vecka eller två fel i tiden. Det är uttröttande och irriterande. Lite ironiskt och retsamt också. Vad är meningen?

Kände något mot en människa som jag aldrig någonsin känt mot denna person förut. En känsla som är vanlig hos andra men ovanlig hos mig. Oavsett vem det gäller. Och jag blev så förvånad att jag inte visste hur jag skulle reagera. Det vet jag fortfarande inte och jag tror att det bara handlar om något jag inte kan få. Egentligen inte ens vill få. Vill ha. Ska bara ignorera det och åka hem till mitt liv igen.

Livet, universum och allting

Ett nej som är ett missförstånd

Bara att vara hemma bland bekanta ansikten känns bra, bättre, bäst. Det enda som stör är värken i huvudet som fortsätter att dunka, mala och göra sig påmind. Är det inte nog någon gång?

Tvekar till att höra av mig till någon jag gärna skulle träffa. Är lite för rädd för ett nej. Eller egentligen inte för ett nej, men för ett missförstånd, jag vill gärna ses även om du har någon annan. Bara som vänner, för vi klickade så bra och du är smart och jag kände mig glad i ditt sällskap. Även den där kvällen då ingenting hände. Men om du inte förstår det, för det är ju inte sånt man brukar tro, då är jag rädd för ett nej.

Rädslan är vår största begränsning

I nuet

Komma hem <3

Tillsammans, höra ihop, tillhörighet

Längtan

Åka hem <3

Ensam är inte alltid stark

Illvilja

Läkartid imorgon. Hoppas att jag kan få bli av med min huvudvärk, den är dödande. Blev så arg på den att jag på ren illvilja ignorerat den ikväll för att kunna träffa lite folk. Det straffar sig nu när det är värre än nånsin men tror att det var värt det ändå. Bara att hålla ut till imorgon.

Hoppas hoppas

Huvudvärkens femte dygn

Har ingen kraft till nånting på grund av den här förbannade jävla huvudvärken. Läkartid imorgon. Hoppas på starka tabletter som knockar ut antingen mig eller värken för nu är jag trött på det här. Så länge jag ligger ner och gör ingenting så är det okej men sitter/står jag upp, sitter framför datorn och försöker koncentrera mig mer än två minuter eller gör jag nånting över huvud taget så är det kört. Ont. Aj. Min plan var att jag ska iväg och träna ikväll...vet inte om det blir bättre eller sämre av det. Vet inte om jag kommer kunna. Tjejerna vill dessutom ses ikväll och jag vet inte om jag orkar. Jag har massa plugg som jag inte får gjort heller. Fan alltså. Nu räcker det.

De ska skicka tillbaka mina kläder från England nu eftersom att det inte blir någon rättegång. Hur är det meningen att det ska kännas att få tillbaka dem? Kommer jag kunna ha på mig de kläderna igen eller? Egentligen så skiter jag i alla plagg utom ett. Det var ganska varmt den kvällen så jag hade en stor stickad tröja istället för jacka på mig. Den var ju liksom inte med om nåt. Hoppas jag kan använda den i alla fall. Den är så fin. Jeansen, linnet och underkläderna skiter jag i.

Jag glömmer bort att äta. Tror inte att det hjälper i det här läget.

Att veta hur det känns

Sprängande

Skulle jobbat idag men huvudvärken är tillbaka med full kraft och jag har inte ens tagit mig ur sängen. Sämst. Har en massa plugg jag inte kan göra och om det nu är så att huvudvärken är stressrelaterad så hjälper det verkligen inte att jag inte kan göra någonting på grund av den. Blir ju bara än mer stressad. Nu ska jag lägga mig ner och dö lite till.

Orättvist

Rättegången

Det gör ont att tänka att han faktiskt vann. Hur lite jag än ville åka tillbaka för en rättegång så betyder det här att han vann. Det fanns för lite bevis och då har det inte hänt. Two specialist Rape lawyers have reviewed the case and both agree that the matter will not be referred to the courts. Both have stated that there is an unrealistic prospect of conviction on the strenght of the evidence available at this time. Tydligen fick de inte undersöka honom eller hans lägenhet eftersom att han också sagt att det förekom penetrering som de så fint heter. Att jag sa att jag inte ville spelar tydligen ingen roll. Han sa att det var frivilligt och då finns det ingenting de kan göra. Så det enda man som våldtäktsman behöver göra för att slippa bli undersökt och synad i sömmarna är att säga att man hade sex men att det var frivilligt. Jag tycker det är fel. De borde ju i alla fall kunnat ta hans lakan för att säkra spår. Han kom undan med en fet jävla lögn och här sitter jag. Kluven. Ville inte åka men nu var allt till ingen nytta. Alla undersökningar, all utfrågning, allting.

Gå vidare?

Going Bananas

Det gör ont när jag tänker på att du nog inte förstår att jag behöver dig. Det finns beslut jag aldrig velat ta. Det jag tog idag var ett sådant. Du tvingade mig, förstår du inte det? Jag vill kunna vara stolt över dig. Jag vill kunna lita på dig. Jag vill kunna luta mig mot dig. Jag vill att du inte bara ska vara min far, jag vill att du ska bete dig som honom också. Jag kommer aldrig att glömma hur viktig du var, hur mycket jag såg upp till dig, hur mycket jag älskade dig. Jag gör det fortfarande men jag ska komma ihåg det som inte gör ont.

Tittar ner på mina händer som skriver ner orden som fastnar på skärmen. Naglarna på händerna är gula av Going Bananas som jag unnade mig idag. Vet inte hur klokt eller smakfullt det är med gult nagellack egentligen men vafaan. Det gjorde mig lite glad och bekymmerslös för en stund. Det kan 39.50 onödigt slösade kronor vara värt.

Jag ljög för någon idag. Inte om något stort och inte om något viktigt. Jag hade mina skäl. Några bra, några mindre bra. Fortfarande en lögn. Finns det vita lögner? Finns det undvikande av sanningen? Får man ångra sig? Jag gjorde det i alla fall. Ibland måste jag för att orka.

Jag vet men det känns inte alltid så

Pappas flicka

Sagt upp kontakten med far. Han får inte ringa mer för jag orkar inte med hans fylla och hans ångest. Han sa till mig att han vill må bra när han svarar i telefon och att han bytt nummer på grund av det. Jag sa att jag också förtjänar att må bra när jag svarar i telefon. Ring inte mer. Inte förrän du skärpt dig. Han blev arg och sa att jag aldrig skulle tro honom. Att om han skärpte sig så skulle jag ju aldrig få veta. Jag sa att han fick skriva brev. Man hinner ångra det som skrivs på fyllan dagen efter, innan man skickat iväg det.

Jag är ju pappas flicka, jag behöver dig. Förstå det.

Att veta och att få veta

Jag blir så trött. Hur kan de inte förstå att jag behöver veta vad som ska hända? Jag orkar inte gå och vänta på svar längre. Jag måste få veta om jag ska åka till England eller inte. Jag behöver få gå vidare. Kan inte koncentrera mig på skolan, kan inte planera framtiden, kan inte fortsätta leva. Orkar inte med mer ovisshet.

Fick ett samtal idag och plötsligt måste jag ta ett beslut om framtiden jag inte trott att jag måste ta på åtminstone 6 månader. Kaos!

Hur vet jag vad som är rätt?

Besviken igen

Polisen hörde aldrig av sig som de skulle. Vet fortfarande ingenting och det suger. Men jag har i alla fall klippt mig idag. Det blev fint. Jag har många fina vänner också. Några jag saknar, några jag har här och några jag vill lära känna mer.

Lyckligt lottad i allt kaos

16 veckor

Idag är det 16 veckor sedan. 112 dagar. Imorgon får jag veta om jag måste åka tillbaka och uppleva allt igen eller om jag får gå vidare. Orkar inte åka tillbaka. Då ger jag upp, åker hem igen och lägger mig i min säng tills det är sommar igen.

Låt mig ta vid där allt tog slut

Apatins grepp

Tar mig ur apatin och går på ett boxpass. Kanske kan jag slå ut lite dåligt, kanske blir jag tillräckligt trött för att slippa drömma, kanske kan jag tänka på något annat för en stund. Eller inte alls.

Imorgon

Frusen polaroid

Jag fick aldrig välja

Det som etsat sig fast
är en stumfilm i min hjärna
Korta minnesbilder
Som en polariod jag inte kan slänga

Blicken i spegeln efteråt
Ett tårstrimmigt ansikte
Mascara på kinden
Vad ser man i ögonen på någon som just förlorat sig själv?

Innan man förstår vad som hänt
Det som bara händer andra
Möts av en overklighetskänsla
och jag försvinner bort från alla

Tunga andetag i mitt öra
Din tunga och dina händer
lämnar spår som är borta nästa morgon
Men ärr som stannar en livstid
Jag kan aldrig glömma

Smärta som får en att skrika rakt ut
Sorgen lämnar mig i en hög på golvet
Timmar passerar utanför
på insidan är allt ett vakuum
Hittar mig själv på golvet i duschen
Man kan inte skrubba bort ett minne

Inte tusen ord kan sudda ut en enda minnesbild

Resultat

Jag minns inte om jag någonsin berättade. Men jag har inte HIV/aids eller någon annan sjukdom heller. Allting kom tillbaka negativt. Imorgon ska jag prata med någon igen.

Tusen ord kan inte sudda bort en enda minnesbild

En aning

När även jag tycker att det är svårt att vara ensam. Söker tröst i någonting som egentligen inte riktigt finns. Så verkligt men så längt borta.Kan man älska en aning av något man inte vet? Kanske är det bara en önskan om att någon ska se.

Ett tomrum runt mitt hjärta

Jag gör, jag är

Jag kan vara stolt. För det jag gör. Aldrig för den jag är för det känns aldrig längre som att jag räcker till. Men för det jag gör. Idag har jag varit duktig och det känns bra.

Jag är det jag gör. Det du gör också?

Av en flicka

Som cancer växer det dåliga beskedet
och i svart kläs stämningen och tankarna
innan det ens beslutats om utgången

Vaknade upp på en plats där inget längre
var sig likt allt som var igår
Samma sol sken på samma saker
men skuggorna var andras

Dovare och mörkare
med en underton av bitter ironi

Desperation

Att gå tillbaka är att
trampa upp samma stigar som då
Lösningen som krossas av tanken
på vad som väntar i slutet

Gå i cirklar med förutbestämt slut

Trampar vatten i desperationens mörka oceaner
när minnen sköljer över och drar ner i djupet
dit solens värme och de tröstande orden

aldrig når fram
Du till mig

En avgrund
Flera djup

Ingenstans och överallt kan jag vara säker
I dimmans kraft och i mörkret
döljs minnenas agenda för en stund

Kan jag andas

Andas du i mitt öra är jag fast hos dig
och fängslad av kraften du besitter
bara för att jag är rädd

Du andas min ängslan och i mig finns inget kvar
av ögonblicket innan allt togs i besittning
Makten, kraften, viljan och härligheten

Tills du
var det härligt
att vara jag

Skalet av en flicka gråter sig till sömns i den natten

Förutspå

Står inför en uppgift jag inte vill kännas vid. Det kommer att bli en dålig vecka. På tisdag ska polisen höra av sig. Det är skrämmande och klumpen i magen växer som cancer. Svart. Samtidigt måste jag bryta med dig för jag orkar inte längre. Jag ger dig i teorin en sista chans men jag vet redan nu hur det kommer att gå. Kanske är det inte ditt fel egentligen, det vet jag inte. Jag vet att det inte är mitt fel. Det är det enda jag vet.

Gör inte så
Ge inte bort den chans du får

Inte mer nu

För många chanser har passerat

Så många lögner finns kvar

Du kan inte lova längre

Du är inte den du en gång var

Försökt ta mig härifrån

Många gånger innan nu

Smugit, lirkat varsamt

Månat om dig och du

Du vill inte förstå

Att jag kvävs av dig

Jag kan inte smyga längre

Måste ta hand om mig

Som att rycka plåstret av ett sår

Vänder mig om helt öppet

Och går

Farväl

Jag behöver faktiskt inte leva med det som du sa. Jag behöver inte leva med dina spöken. Jag behöver inte leva med att du inte kan vara ensam när du är full. Din ångest är inte till för mig, jag är ju din lilla flicka. Du har aldrig funnits där för mig, aldrig burit mig, aldrig stöttat. Jag orkar inte vara den för dig längre. Jag har för mycket eget att bära på. Det kanske är alldeles för själviskt men jag vet inte hur jag annars ska orka. Hade du varit någon annan än den du är hade jag gått min väg för så länge sen. Det är inte rätt att låsa in mig i en roll jag aldrig förtjänat. I ditt fängelse. När du vill, när du visat att du kan, att det är viktigt att ändras. Då finns jag här igen. Jag älskar ju dig. Men jag måste ta hand om mig själv nu, ingen annan gör ju det.

Jag hatar att jag älskar dig

Min vän

Jag ser dig även då du inte är här

Jag tänker på dig så du är aldrig ensam

Jag förstår även det du inte kan förklara

Jag hör sådant du inte kan prata om

Allt du orkar berätta vill jag lyssna på

När det är som värst och som bäst

I gryningen och i skymningen

Under solens sken och i nattens mörker

Du är min vän och jag din

Alltid

Inte idag

Ett illamående som inte vill ge med sig och ett oengagemang som skrämmer. Jag vill ingenting idag, bara ligga under täcket och gå upp imorgon istället. Vet inte varför jag tror att imorgon skulle vara bättre. Vet bara att idag inte är bra. Det är jobbigt att ta sig i kragen jämt, det är jobbigt att längta, det är jobbigt när man inte hinner det man tänker. Fast mest av allt är det jobbigt att Posten slarvat bort ett paket med litteratur jag desperat behöver. Kom igen liksom. Och illamåendet.

En sån där dag

Svider

"va hände då?" Och så var jag tillbaka till den där svidande känslan i bröstkorgen. Fan.

Inget är för evigt

Tro

Fallit in i en positiv spiral och för ovanlighetens skull är jag stolt över mig själv. Jag gör saker och det känns roligt, motiverande och som att jag kan klara det. Tiden läker alla sår? Ska jag verkligen våga tro på det?

Singel är fri

Overkligt

Jag mår så himla bra just nu.

Ler inifrån och ut

Idiotiskt av mig

Jag kan inte ta ansvar för någon annans känslor, någon annans bakgrund eller någon annans problem. Jag kan inte ändra på mig tills det inte finns något av mig kvar. Jag måste få vara den jag är. Det lilla jag vet att jag är måste jag få förbli. Jag har aldrig bett om att få vara viktigast men någonstans har jag önskat att jag fortfarande är viktig. Känner mig mest dum som trodde det nu.

En handling säger mer än tusen ord

Inte mitt fel

Mår dåligt. Är arg. Väntar fortfarande.

Har gått och blivit sjuk vilket inte alls hinns med just för tillfället. Har alldeles för mycket att göra för att vara sjuk. Ångest.

Blir arg när andra lastar över sina problem på mig. Alla har vi saker vi behöver jobba på, låt inte dina saker gå ut över mig. Jag har inte gjort något fel. Dessutom har jag fullt upp med att jobba med mina egna saker.

Har fortfarande inte hört av polisen. Mailade till och med dem men inte ett endaste ord har jag fått tillbaka. Har varit och testat mig igen. Nästa vecka får jag reda på en gång för alla hur det är.

Flyttkaos. Pluggkaos. Ångestkaos