Jag behöver faktiskt inte leva med det som du sa. Jag behöver inte leva med dina spöken. Jag behöver inte leva med att du inte kan vara ensam när du är full. Din ångest är inte till för mig, jag är ju din lilla flicka. Du har aldrig funnits där för mig, aldrig burit mig, aldrig stöttat. Jag orkar inte vara den för dig längre. Jag har för mycket eget att bära på. Det kanske är alldeles för själviskt men jag vet inte hur jag annars ska orka. Hade du varit någon annan än den du är hade jag gått min väg för så länge sen. Det är inte rätt att låsa in mig i en roll jag aldrig förtjänat. I ditt fängelse. När du vill, när du visat att du kan, att det är viktigt att ändras. Då finns jag här igen. Jag älskar ju dig. Men jag måste ta hand om mig själv nu, ingen annan gör ju det.
Jag hatar att jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar