365 dagar är ett år

Idag, ikväll, inatt var det 365 dagar sedan jag mötte en man som tog ett beslut att göra någonting mot mig där jag inte hade någonting att säga till om. Idag är det 365 dagar sedan ingenting ändrades medan allt blev sig olikt.

Återupplever varje minut. Snart är det över.

Kämpar fortfarande

Under mitt skinn

Ibland är det för svårt. Det är därför jag gör sådär. Knuffar undan dig. Så att du ska få din chans att fly, liksom innan det är för sent. Fast du sa att det redan är för sent. Att ingenting gör ondare än att inte försöka. Att du inte kommer ångra dig. Och så sa du att du tycker ju så himla mycket om mig. Och ja, jag känner ju så också. Mot dig alltså. Men det är ju därför det är läskigt och svårt och jobbigt. Det är ju därför jag försöker knuffa bort dig. Bort. Bort. Bort. När jag säger så och du envisas med att komma närmare ändå. Då tänker jag att kanske, kanske, är det här rätt trots allt.

Kärlek är en gåva, kasta inte bort den

Världens bästa känsla

Jag är kär. Så att det känns i hela kroppen. Kärlek som pirrar i tårna, värmer i hjärtat och lyser ur ögonen.

Räknar varje sekund

Distraherad

Jag vet ingenting.

Väntan
 

Så mycket, så enkelt, så underbart

Ibland är det som att jag översköljs av känslor. Det kommer fort och slår till hårt. Positiva och negativa känslor. Jag saknar dig så himla mycket. Det finns så mycket jag vill dela med dig, uppleva med dig, lära känna med dig. Hos dig. Du gör mig glad. Även fast det känns så att det gör ont i hjärtat när jag tänker på dig gör du mig lycklig. Det är så enkelt med dig. Med oss. Du vill mig väl, jag vill dig väl. Vi kan prata. Vi kan skratta. Vi kan gråta. Det jag känner är okej. Det jag går igenom är okej. Det jag gått igenom är okej. Jag är okej. Du tycker om mig för den jag är, allt som jag är. Du är nyfiken på mig. Du accepterar mig. Du lyfter mig, får mig att tro, får mig att vara mitt allra bästa jag. Jag tycker om dig så himla mycket. Jag tror att jag älskar dig.

Vackra värld
 

Din jävel

Jag ringde dig men nu är jag inte så säker på varför längre. Jag vet inte vad jag hoppades på. Att du skulle ändrats? Att du inte skulle försöka skylla allt på mig längre? Att du skulle lärt dig att ta ansvar över ditt liv och dina val? Du kan inte försöka vara någonting du inte varit på så länge. Det var tio år sedan du slutade vara den du ska vara, nu är det för sent. Jag kommer aldrig att lita på dig igen och även om jag aldrig kommer sluta hoppas kommer jag aldrig igen att börja tro. Jag får det bekräftat varje gång vi pratas vid, att jag inte ska tro. Att jag inte har någon anledning att tro på dig längre. Du är vuxen men beter dig fortfarande som om allt som händer är någon annans fel. Det var dags att växa upp för länge sedan. Alltför länge sedan.

En kamp jag inte kan vinna
 

Det är svårt med känslor

Jag är kär och rädd. Rädd och kär.

Han kommer tillbaka. I november. Och jag åker dit i december.

Förälskad och galen
 

Du och jag och ingen annan

Jag har levt i en dröm de senaste dagarna. En bra dröm. En dröm om kärlek.

Jag vill vara där du är

Bara en dröm

Drömde härom natten att jag blev attackerad. Av någon som först verkade harmlös men som var så mycket starkare än jag trott och som bara ville mig illa. Vaknade med skriket i halsen. Hjärtat bultade så hårt i bröstet att det gjorde ont och paniken kröp i kroppen. Och då var det bara en dröm.

Alltid kvar

Förvirring, glädje, tro och kärlek

Jag blev ledsen och förvånad och så ledsen igen. Kände något jag inte trodde, trodde att jag inget kände sen var jag ärlig och blev ledsen igen.

Du tröstar mig när jag är ledsen. Jag känner mig klok, älskad och respekterad i dina ögon. Du gör mig till en bättre människa. Någon som vågar, någon som vill, någon som hoppas och någon som vågar tro. Förut var jag rädd men nu längtar jag bara. Ingen kan förutspå hur det kommer att bli men jag vet att vad som än händer har jag en vän i dig. Det är det viktigaste. Jag saknar dig.

Kluven