Ibland är det för svårt. Det är därför jag gör sådär. Knuffar undan dig. Så att du ska få din chans att fly, liksom innan det är för sent. Fast du sa att det redan är för sent. Att ingenting gör ondare än att inte försöka. Att du inte kommer ångra dig. Och så sa du att du tycker ju så himla mycket om mig. Och ja, jag känner ju så också. Mot dig alltså. Men det är ju därför det är läskigt och svårt och jobbigt. Det är ju därför jag försöker knuffa bort dig. Bort. Bort. Bort. När jag säger så och du envisas med att komma närmare ändå. Då tänker jag att kanske, kanske, är det här rätt trots allt.
Kärlek är en gåva, kasta inte bort den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar