Det finns någon som är underbar. Inte för att han är någon särskild egentligen men för något han sa. "Det är okej, vi behöver inte göra någonting det viktigaste är att du är här." Han vet inte hur rätt han träffade. Då kändes det bra, ett tag. Det ena ledde till det andra och det kändes bra. Tills det inte gjorde det. Ångest, tillbaks till då och jag kunde ingenting igen. Inte först, inte på ett tag. Men så ville jag inte förstöra mig mer, inte bli mer trasig, inte riva upp det lilla som läkt. Jag sa ifrån, jag vill inte mer och det var okej. Det var okej. Jag fick välja. Det var mitt val och det var okej. Jag fick ångra mig. Jag fick inte bara ångra mig jag fick även ett förlåt och ett "jag tycker du är underbar". Det var som att han visste och det var så äckligt träffande. Jag drog därifrån och har hamnat någonstans där jag inte vet om jag ska skämmas eller vara stolt.
Ångestland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar