söndag 28 november 2010

33 dagar

Har ångest över imorgon. Då får jag tillbaka mina provsvar men jag är inte säker på att jag vill veta. Worst case scenario som sköterskan sa är hiv. Vad fan gör jag då? Då går allt jag någonsin drömt om i kras. Fy fan. Tänk positivt. Positivt. Positivt. Positivt. Det ska nog gå bra.

Jag får huvudvärk när jag äter. Så fort jag äter någonting så kommer den brutala och plågsamma huvudvärken tillbaka. Ju mer socker det är i maten desto mer huvudvärk. Blir nog Atkinsdiet eller fasta om det ska fortsättta såhär för jag har hellre ont i magen för att jag inte ätit än den där huvudvärken. Den är dödande. Den suger det lilla liv som finns kvar i mig ur min kropp och det klarar jag inte just nu. Mådde bra fam tills klockan tre då jag tänkte att jag borde äta någonting, åt en fullkornsmacka med tomat, ost och skinka och huvudvärken kom som på beställning. Inte lika illa som igår men fortfarande ligger den där och gnager. Försvinn!

Idag längtar jag hem så jävla mycket. Längtar efter mamma. Längtar efter min säng. Längtar efter mina vänner. Längtar efter Sverige. Längtar efter snö. Längtar efter julkänslor. Längtar efter tända ljus. Längtar efter pepparkakor. Första advent brukar betyda julpynt med mamma och första glöggen, i år betyder första advent ångest och huvudvärk. Jag fryser.

Låt mig vara
Låt mig andas
Låt mig leva igen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar