En tomhet som gör så jävla ont och en känsla av att folks anledningar inte är anledningar. Sluta klaga och börja lev istället, medans ni kan, innan någon annan förstör allting.
Polisen ringde idag. Jag fick knappt fram ett ord. Kunde inte andas. Mina händer skakade och jag trodde att jag skulle tappa allt, falla sönder, i bitar. Det enda verkliga att hålla fast vid var min vackra ängel. Och snart kommer jag inte ens ha er, mina fina små änglar. Polisen sa att han säger att jag ville. Att jag var med på det, att vi båda ville. Jag ville ju inte! Hur kan han säga så? Du gjorde ju illa mig för fan. Jag sa aj, jag sa nej. Du höll fast mig och jag grät. Vadå jag ville? Min värld rasar samman igen.
Ett tag så går det lättare
Jag kan andas igen
Sen kommer du tillbaka
Och jag måste börja om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar