Lever i dimman mellan minnen och verklighet. Igår var en bra dag och idag väntar jag rastlöst på att det ska komma över mig igen. Eller bra och bra, det var inte en dålig dag. Inte på hela dagen, kanske lite en stund men inget jag fäst mig vid. Så idag lever jag i dimman. Inte här, inte där.
Jag vaggar från sida till sida. Oftast innan jag hinner märka att jag bara sitter så märker jag att jag vaggar, från sida till sida. Jag skyller det på annat men jag vet att jag inte gjorde förut. För 18 dagar sen. Och jag har slutat känna hunger. Jag äter ändå, för de andra gör det men jag tror att skulle det bara vara jag så skulle jag glömma. Nu påminns jag ju, och jag tror det är bra.
Jag har beslut att fatta. Viktiga saker, för de påverkar hur livet blir från och med nu. Hur jag blir från och med nu. Det är läskigt och det finns inte riktigt några lätta val och inte heller några rätt eller fel val. Men jag måste välja. Jag vet bara inte vad. Eller egentligen vet jag nog, om jag litar på magkänslan så vet jag. Men jag finner det svårt att lita på den nu. Det blev ju inte så bra förut. För 18 dagar sen.
Jag vet att allt det här är ditt fel
Men om jag inte varit där hade det aldrig hänt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar