Det blev så jobbigt. Alldeles för jobbigt. Igår. Så att jag inte kan andas, inte orkar röra mig, apatisk. Känner mig äcklig och smutsig och vill bara kräkas. Önskar att jag kunde gråta men det är som att han tog tårarna också. Som att de tog slut den där kvällen när jag grät mig till medvetslöshet på golvet framför elden. Så jag somnade, eller i alla fall något som liknar sömn. Man ligger ner och är inte riktigt vaken. Konstiga bilder flimrar förbi och de kallas drömmar. Men jag kan inte minnas att drömma brukade vara så plågsamt. Nu tolv timmar senare känner jag mig fortfarande lika äcklig men jag kan i alla fall andas. Det är ett steg.
Du jagar mig genom snårig skog
Jag går sönder när jag försöker komma undan
Faller gång på gång och går vilse i mörkret
Du jagar mig men jag tänker inte ge upp
Jag tänker hitta ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar