lördag 18 december 2010

Att slå någon för att lära att det är fel med våld. Är det sånt som skapar de som inte kan skilja på rätt och fel? Eller är det inbyggt redan från födseln? För vissa människor verkar ju veta vart gränsen går oavsett hur mycket skit de fått ta emot själva och för andra så finns ingen spärr. Människan fascinerar mig och skrämmer mig på samma gång.

Något som skrämmer mig är att jag tror inte att det finns en endaste människa som inte skulle hålla med om att det som hände var en våldtäkt, om de fick vara med om exakt samma sak. Men går det till domstol så kommer han med största sannolikhet släppas fri. Hans ord vägen tyngre i en rättegång än vad mina gör. Det skrämmer mig. Jag kan inte bevisa att jag inte ville för ingen kan ta sig in i min hjärna och återuppleva det som jag återupplever vareviga dag och varje natt. Vad är det för ett öde?

Ifrågasätter allt som en gång var självklart
Ifrågasätter mig själv, mina tankar, mina minnen
Du fick mig att tvivla på mig själv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar