Jag måste ringa polisen och fråga om mina kläder. Jag vill veta vad som händer och om jag kan få tillbaka min fina kofta som jag precis köpt och blev helt kär i. Använde den som jacka den kvällen och det kanske låter konstigt men jag vill faktiskt ha tillbaka den trots allt. Jag skiter i jeansen, linnet också, underkläderna vill jag inte ens ha. Men koftan. Den är ju så fin.
Fast prata med polisen är så ångestfyllt att jag drar mig för att ringa. Tog tag i några andra viktiga telefonsamtal idag så jag är stolt över det. De som inte vet hur det är att gå igenom något sånt här skulle bli förvånade över hur stolt man kan vara över sig själv efter att ha ringt två viktiga telefonsamtal. Jag kände mig nästan upprymd efter. Fan vad jag är bra.
Har pratat med min pappa idag igen. Det var ett positivt samtal den här gången och det gav mig lite mer energi. Han kan få mig att le och skratta. Fina pappa. Jag kanske till och med ska gå någonstans där det finns människor jag inte känner idag. Kanske.
På svtplay.se finns det ett program som heter "ung och bortskämd" som fascinerar mig. Jag har så svårt att förstå hur man kan vara stolt över att inte kunna någonting alls. Det är så det känns de dagar då allt är som värst, som att jag inte kan klara någonting själv. Man glömmer liksom bort hur saker fungerar och vill bara ropa efter mamma. Det känns bara patetiskt och sorgligt att de varken kan eller vill kunna någonting på egen hand. Speciellt när det finns så många som kämpar för att orka göra allt det där och som verkligen vill kunna göra det på egen hand. Världen är en konstig plats.
Jag längtar tills nästa vecka för jag avskyr att leva i ovisshet. Jag har också kommit fram till att längtan är så galet positivt. Det betyder ju att jag kan se framåt igen. I alla fall vissa dagar. Det betyder att jag kämpar och att jag inte tänker ge upp. Och det känns extra bra för då kan jag ju säga att jag mår bra utan att det är en komplett lögn, jag kan blicka framåt igen, det är bra. Jag mår bra.
Jag kan ha bra dagar trots dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar