Kan inte sluta förvånas över allt sjukt jag drömmer. Det skrämmer mig och jag undrar hur mitt undermedvetna fungerar egentligen. Vem är jag liksom? Att drömma är dessutom tröttsamt. Man sover verkligen mycket sämre när man drömmer mycket. Känner mig så löjlig som är trött jämt när jag "sover" så pass många timmar om dygnet ändå. Är ju svårt att förklara hur man ändå kan vara trött.
Tiden går så fruktansvärt långsamt nu. Plågsamt långsamt. Kan det inte åtminstone vara helg snart? Jag vill hem. Även fast det skrämmer mig. Jag vill hem.
Tiden läker alla sår?
..men ärren finns kvar.
SvaraRadera