Polisen ringde precis. Hon frågade om jag ville att det skulle gå till rättegång eller inte. Jag svarade att de sagt att om det händer är jag tvungen att komma tillbaka. Jag vill inte. Jag är rädd för att åka tillbaka. Jag är rädd för att vara någonstans nära honom. Jag fasar för att vara i samma rum som honom. Jag vet inte om jag klarar av att berätta om det i detalj igen. Jag vill inte bli korsförhörd om den värsta stunden i mitt liv. Jag är livrädd för domen.
Jag polisanmälde honom. Han vet vad han gjort mot mig. Blir han polisanmäld igen så är han körd. Det räcker för mig. Jag vill inte hamna i en situation där ord står mot ord och hans blir rätt. Jag orkar inte brytas ner och plockas isär igen. Mest för att jag inte är säker på att jag kommer orka lappa ihop allt en gång till.
Meningslöst. Hopplöst. Håglös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar