På ett sätt vill jag bara hem. Jag längtar varje dag så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Orkar inte engagera mig i något mer här alls. Å andra sidan finns det saker jag kommer att sakna. Att ingen egentligen vet vem jag är, eller hur jag "ska" vara. Hur jag brukade vara. Innan. Jag vet inte hur man kommer hem och är förändrad. Jag vet inte hur man säger att "ibland kan jag inte äta". Eller hur man förklarar att det finns dagar då jag inte orkar med någonting och att det finns stunder jag bara är tyst och stirrar ut i intet. Jag vet inte hur man förklarar det för någon som är van vid annat. Jag är rädd att jag inte ska orka må som jag mår och börja låtsas igen. Vill inte fastna i den fällan, det är som att gräva sin egen grav. Det finns så mycket som jag inte vet.
Vem ska nu visa vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar