Jag träffade en man som samlar på ting, det är det enda han gör, plastbunke och nyckelring. Jag ser in i vänliga ögon och ser att där finns så mycket mer. Men när samhället sviker och bara de som är som alla oss andra får vara med då blir det lätt så. Att mannen som samlar på ting inte tillsammans med andra får gå.
En liten Kaj sa han och log, mannen som sjöng för mig om stora ord. Hans far lärde honom att man kan se på någons öron när den ljuger. Ingen kan ljuga med öronen. För hans pappa var starkare än Gud och det måste ju göra honom till Guds son. För han var ju sin pappas pojk. Och kanske var det ögonen förresten. Eller öronen. Walzing du för du är så beautiful.
Främmande människor som berör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar