Nåt med tonen i det hela och jag får genast en klump i magen. Är det något som är fel? Något som hänt? Är det mitt fel? Bara en känsla men den ger mig svindel och svarta ögon.
Önskar att jag hade rum för en egen ateljé. Plats för tankar och känslor att flöda fritt. När som helst, hela tiden. När inspirationen faller på. Med material jämt. Och stora dukar, vackra färger. Mina känslor får inte plats på en liten duk.
Kan man vara trött jämt, ska det vara så? Och huvudvärken, kronisk. Kronisk är inget bra ord. För evigt. Oförändbart. Hugget i sten. Alltid. Jag vill inte ha det så. Men det finns ingen energi att slåss för mig själv. Känns som att det är det enda jag gör. Jämt.
Slåss inte för mig men för alla andra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar