Vännen min, vart tog du vägen?

Jag tycker att du är självisk och det gör mig arg. Jag vill inte göra det här till någonting om mig men när du väljer att göra det såhär så handlar det plötsligt om mig ändå. Du utnyttjar mig samtidigt som du vänder mitt förflutna och mina erfarenheter emot mig. Du tvekar inte att använda din kunskap om mina svaga punkter emot mig och det sårar mig nåt så fruktansvärt. Du är blind för dig själv och tror att du ser andra tydligare än någonsin. Men din värld har krympt och ingenting viktigt finns i den längre. Jag ska göra allt jag kan för att spräcka din bubbla och jag hoppas att du landar hårt när du faller. Så hårt att du aldrig glömmer. Så hårt att du blir rädd. Lika rädd som jag är nu. Så hårt att du aldrig väljer bort kärlek och vänskap igen. Jag försöker att älska dig men du gör det så jävla svårt.

Vakna, snälla vakna