Jag blir rädd när jag ser hur många det är ändå som läser denna blogg. Det är få jag känner som ens vet om att denna blogg finns, mycket färre än de som vet om vad som hänt och det är inte många. Så jag undrar vilka är ni? Hur hittade ni hit och varför läser ni? Jag blir rädd att ni är som jag och söker efter lika. Jag blir rädd att det har hänt er eller någon ni är nära. Tanken är skrämmande. Jag hoppas att ni bara är nyfikna och att ni aldrig behövt eller kommer att behöva uppleva det jag gått igenom men jag är rädd att det inte är så. Mina tankar går till alla er som vet precis hur det är, hur ont det gör och hur ensam man blir. Ni är starkare än ni tror.
Låt ingen annan bestämma vem du är
Lika söker lika... Du är inte ensam...
SvaraRaderaJag söker inte lika, utan jag söker just det som denna blogg är, berättelser om tiden efter våldtäkten. Känslor, reaktioner etc. Det är inte i avsikt att grotta ned mig i andras olycka, det är fruktansvärt att det över huvud taget behöver hända, utan jag vill få fram kvinnornas egna upplevelser och berättelser som grund för ett fotoprojekt om och emot våldtäkter som jag håller på med.
SvaraRaderaTycker du är stark som berättar och tror att du kommer att få tillbaka ett fint liv framöver. Du har mitt fulla stöd och ibland skäms jag nästan som man för allt som andra män kan ta sig för med, men jag kan ju inte ta på mig skulden för vad andra gör. Däremot kan jag ju försöka göra något för att påverka andra till ett mer respektfullt samagerande med motsatta könet.