Det är svårt hur saker kan kännas så dubbla ibland. Jag är så tacksam att du förstår, att du har varit där så att du inte blir rädd när jag behöver berätta hur jag har det. Det kan vara skönt att höra "jag vet, jag förstår" och inte känna sig ensammast och knäppast i världen för en stund. Men när jag inser vad det egentligen innebär att du vet. Att du förstår. Då blir jag så ledsen och så rädd. Ingen ska behöva förstå. Ingen ska behöva veta. Kunde jag ta ifrån alla som vet och alla som förstår händelsen som gjort att de förstår så skulle jag göra det. Kunde jag skulle jag ta på mig allas händelser. Fick jag välja, skulle jag vara helt ensam. För det finns ingen man någonsin kan önska detta. Hade jag haft fiender hade jag aldrig önskat ens dem detta. Därför önskar jag att jag vore ensam.
Ledsen för din skull men tacksam för min skull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar