Efter dagar med återkommande ångest och panikattacker så innehöll gårdagen droppen som fick bägaren att rinna över så att säga. Var på fest, hånglade med fel person, tappade bort en vän, var ute och sprang på stan, ramlade in i en väns trygga armar och då brast det. En av de värsta panikattacker jag någonsin haft. Jag kommer inte ihåg jättemycket men min vän berättade att jag skrikit "nej, sluta, jag vill inte och låt mig vara, inte igen" och gråtande försökt springa ifrån honom. Först hade jag kollapsat på en trapp ute och de fick inte kontakt med mig så det kom en ambulans dit också. Jag har ingen aning om hur lång tid det hela pågick men jag slapp åka med ambulansen och min vän tog med mig hem till sig. Hur mycket jag än bönade och bad om att bara få gå hem så sa han att han inte på några villkor skulle låta mig spendera natten själv. Jag tror att jag funnit mig själv en riktigt bra vän i honom.
Det var en galet obehaglig upplevelse men jag kunde nog inte ha varit bland bättre människor när det hände och det är jag galet tacksam för.
En stjärna i mörkret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar