6 kap. 1 § brottsbalken Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet
eller råhet.
Jag sa nej flera gånger. Jag sa att jag inte ville. Jag sa att det gjorde ont. Jag grät genom hela övergreppet. Jag slogs inte. Jag blev så chockad att jag inte gjorde något motstånd. Jag var för rädd, det gjorde för ont och det var för overkligt. Det är inte säkert att han hade blivit fälld även om det funnits en samtyckeslag men det skulle ändå varit en bekräftelse på att det inte var jag som gjorde fel. Jag ska inte behöva slåss för att slippa bli penetrerad. Det ska ingen behöva göra.
Det var en våldtäkt
Och det behöver du inte. Jag citerar åter NJA 1998 s. 40:
SvaraRadera"I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt."
Detta rättsfall som utgör bindande praxis har funnits i över 20 år. Varför fortsätter feministerna fortsätter att sprida myter står väl klart för var och en?! I annat fall skulle de inte kunna bibehålla sin makt.
Jag undrar vart någonstans på den här bloggen du hittar information som säger att jag skulle vara feminist. Gör du inte det förstår jag inte vad feministerna har med mitt inlägg att göra. (Sen så förstår jag inte heller vad som skulle vara dåligt med jämställdhet mellan könen men det hör inte riktigt hit)
SvaraRaderaRättspraxis från 80-talet kanske säger att det inte borde vara tillåtet men i verkligheten ser det annorlunda ut. I mitt fall fanns det bevis på att samlag skett. Och det fanns åtminstone två personer som kunde vittna om hur upprörd och chockad jag var efteråt. Trots detta gick de helt på hans linje när han sa att det skett frivilligt, undersökte inte honom eller platsen där det skedde och saken hamnade aldrig i rättegång.
Det kanske inte hade gjort någon skillnad rent åtalsmässigt om det funnits en samtyckeslag men kanske hade jag sluppit höra från polisen att det kanske aldrig hände och kanske hade jag inte behövt ifrågasätta mig själv dag ut och dag in efter händelsen.
Så även om det inte skulle ändra någonting för dig som utifrån ser på problemet så skulle det kunna ändra mycket för den som blir utsatt för ett sådant brott. Det är inte roligt att hela tiden tänka att man borde gjort mer motstånd än vad man kunde. Det skulle vara skönt att veta att det räckte med att inte vilja. Där skulle det tagit stop. I den situationen skulle det vara skönt att känna att det finns stöd från samhället och slippa höra från förhörsledaren på polisen att man kanske hittar på, att det kanske inte var så hemskt ändå, att man kanske ville eller att det nog var ens eget fel ändå.