Visar inlägg med etikett längtan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett längtan. Visa alla inlägg

tisdag 27 december 2011

Hönan eller ägget

Jag undrar om jag bara älskar dig när jag får sakna dig riktigt mycket. Eller om jag saknar dig så mycket för att jag älskar dig. Hur ska man kunna veta?

Jag vet att jag är trött på att drömma mardrömmar. Det är inte särskilt roligt att vakna med andan i halsen natt efter natt. Det är inte heller roligt att sitta fast och att inte kunna vakna fastän man vill.

Jag är aldrig säker

söndag 16 oktober 2011

fredag 14 oktober 2011

Det är svårt med känslor

Jag är kär och rädd. Rädd och kär.

Han kommer tillbaka. I november. Och jag åker dit i december.

Förälskad och galen
 

måndag 3 oktober 2011

Förvirring, glädje, tro och kärlek

Jag blev ledsen och förvånad och så ledsen igen. Kände något jag inte trodde, trodde att jag inget kände sen var jag ärlig och blev ledsen igen.

Du tröstar mig när jag är ledsen. Jag känner mig klok, älskad och respekterad i dina ögon. Du gör mig till en bättre människa. Någon som vågar, någon som vill, någon som hoppas och någon som vågar tro. Förut var jag rädd men nu längtar jag bara. Ingen kan förutspå hur det kommer att bli men jag vet att vad som än händer har jag en vän i dig. Det är det viktigaste. Jag saknar dig.

Kluven

måndag 19 september 2011

Det som är personligt

Det finns det som gör ondare än våldtäkten. För det var inte personligt. Det var ingen jag kände, ingen jag bryr mig om och ingen jag kommer träffa igen. Jag kan se på honom som en ond varelse om jag vill. Jag kan se på honom som ett monster.

Jag saknar dig så

torsdag 8 september 2011

Omöjlig ekvation?

Jag tror att jag är kär.

Whatever makes you happy
Whatever you want
You're so very special
I wish I was special

torsdag 7 juli 2011

Jag kan inte mer än så här

Om jag kunde vara allt det där jag inte är. Om jag aldrig var självisk men utan att trampa på mig själv. Om jag alltid uppfyllde alla andras behov och samtidigt kunde uppfylla mina egna. Om jag alltid kunde förstå. Om jag aldrig kunde döma. Om jag alltid var ordentlig, snäll och omtänksam. Om jag aldrig glömde eller gjorde fel. Om jag jämt hade alla rätt. Om jag alltid var duktig. Om jag alltid var älskvärd. Om jag alltid gjorde som du sa. Om jag aldrig ifrågasatte något. Om jag var perfekt. Skulle jag vara tillräcklig för dig då?

Aldrig nöjd

söndag 19 juni 2011

Jag och du?

Jag skriver ett brev. Tänker en tanke. Fäller en tår. Jag kan inte vara mer än såhär. Om det inte passar, låt mig veta så att jag kan välja att gå.

Tillräcklig för dig?

måndag 6 juni 2011

Nu är det dags

Sista dagen på den här platsen idag. Ikväll flyttar jag hem.

Längtar

söndag 5 juni 2011

Sista natten

I mig finns ett hjärta med många minnen. Det är som om hjärtat är splittrat i tusentals delar och att varje del innehåller ett eget minne. Det finns en del som är krossad, en annan är lycklig, en tredje nykär, en fjärde livrädd och en femte övergiven. Tillsammans bygger de ihop ett pussel och motivet är jag. Det är ett svårt pussel med så många bitar att det inte går att överblicka dem alla samtidigt. Ibland tappas en bit bort och då blir det omöjligt att lägga resten av pusslet.

Idag har jag tittat på många av pusselbitarna. I ena stunden blir jag så arg och känner mig lika hjälplös som när jag var fem år gammal. I nästa stund är jag förväntansfull och full av skratt och busiga upptåg. Jag har känt ångest, sorg och saknad. Ledsen för det som inte blev som jag tänkt och de relationer där jag inte fick välja hur de skulle sluta. Sen har jag varit otålig och längtansfull. Jag är hoppfull inför framtiden. Jag tror att den kommer att innebära stora prövningar på flera plan men att det kommer att gå bra. Idag har jag även känt en känsla som legat i ide en lång tid. Någonting har väckts och igen kan jag sakna känslan av att vara två. Att få vara en del i ett sammanhang och att få komma så nära. Jag är fortfarande rädd, livrädd, men en längtan har vaknat och det känns hoppfullt.

Berg- och dalbana

lördag 4 juni 2011

Dagar

Räknar ner nu. Snart är det måndag. Bara två dagar kvar och sen kommer jag hem. Så mycket att se fram emot. Så många fina människor.

Ett nytt kapitel

måndag 30 maj 2011

Att tillverka någonting vackert

Jag skulle vilja skriva någonting som är viktigt. Någonting som berör och som når ända in till hjärtat. Jag skulle vilja lämna ett avtryck i någons minne. Jag vill skriva någonting vackert, kanske om livet eller om kärleken. Jag vill skriva någonting nytt. Det finns så mycket jag vill men jag vet inte hur. Jag skulle vilja berätta en historia som kan hjälpa någon annan. Hjälpa någon annan med att fördriva tiden eller med ett viktigt beslut. Hjälpa någon finna styrkan eller fundera på vad som är viktigt. Få någon att le eller att fälla en tår. Jag skulle vilja väcka en känsla och en tanke. Få ta form i någons medvetande. Tänk att för en stund få vara en bit av en annan människas frivilliga liv genom det skrivna ordet. Tänk om jag kunde.

Drömmar

Jag vågar älska dig

Det är klart att jag vill men jag är inte säker på att jag vågar. Vågar inte lita på att du vill. Vågar inte tro på att jag kommer att våga berätta. Vågar inte lita på att du kommer vilja när du får reda på sanningen. Vågar inte tro på att du ska bli den som inte sviker.

Det finns olika saker jag vill säga till olika personer i mitt liv. Jag vill säga;

- att jag saknar dig och att jag behöver dig trots allt ont du gör, P
- att jag är så stolt över dig, E
- att du inte förstår hur mycket du betyder och att jag önskar jag fick känna dig bättre, D
- att du sårar mig när du behandlar dig själv illa, F
- att jag hoppas, M
- att du kan mer än du tror och att du aldrig ska ge upp, P
- att du är den enda som alltid är på min sida och att jag älskar dig, F
- att jag alltid räknar dig som en av mina bästa vänner och att jag alltid kommer att finnas här, D
- att jag beundrar ditt mod och värderar din vänskap mer än du förstår, M
- att jag saknar dig när du är där borta, E
- att jag vet att du alltid finns där oavsett vad jag gör, M
- att jag älskar dig som en bror, D
- att jag alltid saknar att höra ditt skratt och dina kärleksfyllda ord, E
- att jag är glad att jag mött dig och att vi blivit så nära, M


Det finns så många människor, säkert hundra glömda, och ni betyder alla så mycket för mig. Endast er vänskap och kärlek är det som får mig att önska efter ytterligare en morgon om natten. Jag lever av er, genom er och aldrig utan er.

Kärlek som syre

lördag 28 maj 2011

Jag vill, jag vill, jag vill. Fly.

Så tryggt och så ångestfyllt. Vill vara nära samtidigt som jag vill fly.

Rädsla

onsdag 22 december 2010

I morse grät jag. Sen har jag gråtit lite till och från under hela dagen. Jag saknar F och C så himla mycket. Mina underbara ungar, de enda jag vågat älska på riktigt de senaste två månaderna. Ni är så fina.

Kärlek

torsdag 9 december 2010

44 dagar

Tjoho idag är jag glad! Idag glömmer jag allt och bara ler. Ser fram emot framtiden och tittar inte bakåt. Bara för en dag i alla fall.

Jag kan fortfarande le

onsdag 8 december 2010

43 dagar

Varför kan inte du förstå att jag behöver tryggheten just nu? Varför är det så svårt att inse att allt som får mig att hålla ihop är bra? Jag måste ta tag i allt jag kan och hålla fast för blotta livet bara för att överleva. Tryggheten är allt och den är borta. Jag behöver nån slags trygghet för att klara mig. Men jag kan inte säga det här till dig för det är inte rättvist, jag kan inte spela våldtäktskortet mot dig. Antingen gör det dig till en idiot eller så ger det mig skuldkänslor när jag egentligen bara vill att du ska förstå. Eller jag vill att du ska se. Se vad jag går igenom, se vad jag behöver, se mig för det jag har blivit. Jag behöver bli hel igen men jag vet inte hur man gör. Idag har jag gråtit nästan hela dagen. Så mycket att jag fick ont i magen. Tills jag blev apatisk och inte orkade längre, men ett meddelande visar inte sånt så det ser du inte. Jag grät tills jag inte orkade längre, tills jag var tvungen att visa upp en annan fasad. Då tappade jag all kontroll och nu avskyr jag mig själv ännu lite mer. Jag äcklas.

Se vad du har skapat
Är du stolt?

söndag 28 november 2010

33 dagar

Har ångest över imorgon. Då får jag tillbaka mina provsvar men jag är inte säker på att jag vill veta. Worst case scenario som sköterskan sa är hiv. Vad fan gör jag då? Då går allt jag någonsin drömt om i kras. Fy fan. Tänk positivt. Positivt. Positivt. Positivt. Det ska nog gå bra.

Jag får huvudvärk när jag äter. Så fort jag äter någonting så kommer den brutala och plågsamma huvudvärken tillbaka. Ju mer socker det är i maten desto mer huvudvärk. Blir nog Atkinsdiet eller fasta om det ska fortsättta såhär för jag har hellre ont i magen för att jag inte ätit än den där huvudvärken. Den är dödande. Den suger det lilla liv som finns kvar i mig ur min kropp och det klarar jag inte just nu. Mådde bra fam tills klockan tre då jag tänkte att jag borde äta någonting, åt en fullkornsmacka med tomat, ost och skinka och huvudvärken kom som på beställning. Inte lika illa som igår men fortfarande ligger den där och gnager. Försvinn!

Idag längtar jag hem så jävla mycket. Längtar efter mamma. Längtar efter min säng. Längtar efter mina vänner. Längtar efter Sverige. Längtar efter snö. Längtar efter julkänslor. Längtar efter tända ljus. Längtar efter pepparkakor. Första advent brukar betyda julpynt med mamma och första glöggen, i år betyder första advent ångest och huvudvärk. Jag fryser.

Låt mig vara
Låt mig andas
Låt mig leva igen