Anledningar

Jag skriver inte så mycket för jag hinner knappt andas när jag är hemma. Den här gången för att jag fyller dagarna med vänskap, segling, äventyr, kärlek och människor. Inte med ångest. Nu ska jag iväg igen.

Det är sommar

Andrum

Hemma bland älskade människor. Hinner inte tänka eller känna. Paus från alla minnen.

Hinner andas

Att samla på lycka

Jag har fått en bok. Den har tomma bruna blad som väntar på att fyllas. Det är en vacker bok med rött omslag i fint tyg. Vävt, glansigt tyg med fjärilar på. Jag funderar på att göra det till en bok fylld med bara drömmar och lycka. Små och stora lyckliga ögonblick och funderingar om fina saker och om framtiden. Att det ska få blir en bok utan rädsla, utan tårar och utan otäcka minnen. Jag skriver så ofta om det som är svårt och jag tänker att någonstans måste jag samla det som är fint. Man glömmer så lätt att livet är fullt av vackra stunder och jag har egentligen aldrig samlat på någonting så jag tänker att vore det inte ganska fint att samla på lycka?

Lycka är summan av alla de små vackra stunderna

Vårkänslor och förtränganden av borde

Nu har jag skjutit upp ungefär en miljon saker som jag borde gjort innan jag åker och det känns faktiskt bra. Borden ska man inte alltid lyssna på så nu ska jag gå ut i solen och bara njuta av den, två timmars föreläsning, fyra timmar med E och Stockholm. Jag har beställt vår och sol dit i helgen.

Glöm inte att njuta också

Yoga

Har varit så trött senaste tiden. Som jag skrev igår, trött i själen. Idag när jag kom hem från skolan åt jag lunch till en film och sen sov jag tre timmar. Jag var så slut i hela mig. Både i kroppen och i knoppen. Efter det tränade jag yoga en halvtimma och nu har jag tagit en lång varm dusch. Känns mycket bättre nu. Nu blir det sängen och förhoppningsvis känner jag mig inte döende av trötthet imorgon.

Själagodis

Minnen om framtiden

Barn är något som gör mig glad. De får mig att tänka framåt, att orka och att komma ihåg vad det är jag vill ha ut av livet. Har umgåtts med min systerdotter hela dagen och hon är nog den mysigaste jag vet. Full fart hela tiden. Jag minns att jag en gång vill ha en familj.

Ibland är det svårt att minnas

Det är mycket

Jag har gjort så mycket saker på sista tiden att jag nästan blir alldeles snurrig. Det har varit bra saker, roliga saker, mysiga saker och det är hur kul som helst men eftersom att det snurrar så mycket i mitt huvud hela tiden så blir det också jobbigt. Jag tänker mycket hela tiden, jag funderar, väger mina ord, värderar det jag gör och jag blir knäpp av det. Jag försöker att bara acceptera mig hela tiden utan att lägga något värde i saker men det är svårt. Idag så bestämde jag mig till exempel för att jag skulle väga mig så det gjorde jag och nu har jag gått runt hela dagen och bara försökt acceptera det som visades på vågen utan tycka att det var varken bra eller dåligt. För sanningen är ju den att jag var samma person innan jag vägde mig och jag blev varken bättre eller sämre bara för att jag fick reda på vad jag väger. Detta kanske låter skumt men just vikt har altid varit lite av en grej som jag kan haka upp mig på och det har väl mer än en gång spårat ur det där med mat och vikt. Jag kan nog vara stolt över mig själv idag för någonstans så känner jag ändå att jag kan acceptera det som stod. Sen att jag inte är nöjd med det är ju en annan sak men jag tror aldrig att jag varit nöjd med det så att eftersträva det just nu är inte riktigt verklighetsförankrat.

Förutom att väga mig idag så har jag gjort absolut ingenting och det har varit så skönt. Jag har inte haft kontakt med en endaste person utanför mitt hem idag och jag har inte gjort något mer ansträngande än att kolla på TV och att ta hand om lite disk. Jag tror att jag behövde en paus. Imorgon blir det människor och lite måsten igen men det känns bara roligt efter dagens välbehövda paus.

Det blir lättare

Åtta veckor

Jag skrattade idag, på riktigt, sådär härligt som jag inte gjort på länge. Det var en lång dag men nu är jag äntligen hemma. Än så länge känns det bra. Har bara träffat min närmaste familj än så länge, fler imorgon. Det ska nog gå bra.

Jag kan fortfarande älska

53 dagar

Idag är jag sminkad, har på mig kort kjol och höga klackar för första gången på 53 dagar. Eller egentligen längre än så, för jag var ju inte uppklädd den kvällen. Det känns bra. Jag kan fortfarande inte se mig själv i spegeln och tycka att det jag ser är något fint eller något bra men idag är jag uppklädd. Det är ett steg. Tjejkväll på puben, det är vad jag vågar.

Ett litet steg i taget

46 dagar

Mådde bättre i morse. Mår sämre nu igen. Fryser, mår illa och har ont i magen. Huvudvärk också. Vet inte varför, trodde jag skulle vara frisk efter en antibiotikakur men det verkar inte som det. Nu ska jag lägga mig under mitt täcke och vara lite död ett tag. Minnas min första riktigt bra dröm på 46 dagar.

Ljusglimtar i tunnlar av mörker

44 dagar

Tjoho idag är jag glad! Idag glömmer jag allt och bara ler. Ser fram emot framtiden och tittar inte bakåt. Bara för en dag i alla fall.

Jag kan fortfarande le

41 dagar

Hittar sätt att ta kontroll igen och det känns så skönt. Tankarna på annat för en gångs skull, vilken frihet. Jag känner mig tom.

Jag tar kontrollen nu

Världens finaste människa har precis vaknat i min säng. Tittar på honom och hoppas att han slipper all skit som livet kan kasta på en. Än har jag inte tappat kontrollen helt. Snart 18 timmar.

Tiden är min vän och min fiende

Det blev aldrig någon promenad i det fina vädret, jag blev alldeles distraherad. Inte av något dåligt utan av en massa bra saker så det gjorde väl ingenting tycker jag. Kommer fler tillfällen att promenera.

Huvudvärken är kvar men håller sig på avstånd. Den ligger och moler lite i bakgrunden så jag försöker att ignorera den allt vad jag kan. Mestadels ångestfri idag också så det känns skönt. Jag njuter av varje sekund.

Jag kan ignorera dig

Fem veckor

Jag sov inatt. Somnade vid tolv nån gång och vaknade vid nio. Tjoho! Drömde såklart några konstiga saker men det var inte förrän framåt morgonen och inget panik- eller ångestartat. Mest konstigt. Det är sol ute idag så nu ska jag se till att äta lite frukost och sen ge mig ut på en promenad i det fina vädret. Jag hoppas på en bra dag idag.

Jag kan trots allt

Jag skrev tidigare idag att jag längtade efter snö. Min önskan uppfylldes bara någon timma senare. Det gjorde mig glad. Som ett barn. Barnsligt glad. Jag gillar snö. Det är vackert. Vackert och oskuldsfullt vitt.

Paranoia
Insomnia
Smitta
Mardrömmar

25 dagar

Lyckades sova igenom den värsta ångesten och nu känns det inte så farligt ändå. Drömmer mycket på nätterna så särskilt utvilad blir jag ju inte och min huvudvärk verkar inte vilja ge med sig alls tyvärr. Förkyld är jag också, känns som att jag varit konstant förkyld i drygt tre veckor nu. Tror ni kronisk förkylning kan vara psykiskt? Har inte hört om den sortens psykiska besvär förut, haha.

Det är sol idag. Jag har en fin familj här. Men jag vill bara åka hem. Idag orkar jag inte. Jag vill hem. Vet att det inte är långt kvar tills jag ska åka hem och att jag inte kommer att känna såhär om ett par timmar. Men just nu, just nu vill jag hem. Sitta i din mysiga soffhörna och dricka te och äta lyxglass till en svensk film som bara du ville se med mig.

Jag tänker aldrig ge upp
Fuck you

Nu förstår jag plötsligt varför folk väljer drickat som utväg. Är lite lagom lullfull efter lite vin och cider och plötsligt känns många saker lättare. Har dansat och skrattat idag. Lyssnat på musik så högt att det känns som att jag har bomull i huvudet nu. Det yr lite i huvudet och jag har lite svårt att träffa tangenterna när jag skriver men det är det värt för jag lyckades glömma en liten stund.

Jag vet att jag snart kommer att skriva igen när ångesten kommer ikapp mig men det skiter jag i nu. Antar att det är därför man måste ta till flaskan igen, och igen, och igen. Det är i alla fall inte min lösning, jag kommer att få handskas med brutal jävla ångest. Woho! Någon som vill byta skor med mig för ett tag? Näää tänkte väl det.

Jag skrattar och jag ler
Trots allt du gjorde
Så det så

24 dagar

Det är konstigt men just nu känner jag mig nästan glad. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Får bli en promenad ut i det soliga vädret tror jag. Leva på de få tillfällen som ges.

Jag tänker överleva vad du än gör

19 dagar

Idag är jag arg. Det har varit en bra dag idag och för första gången sen det hände slapp jag tänka på det under ett par timmar. Kanske tre timmar, en välbehövlig paus. Och sen kom det över mig igen, självklart. Men inte lika chockerande som vanligt. Och nu är jag bara arg. Så jävla arg. För jag vet hur glad jag hade varit hela dagen idag om det inte vart för han, det han gjorde. Det gör mig arg. Så jävla arg. Skitförbannad. Jävla äckliga skitstövel! Jag vill skrika och slåss. Skulle det hända nu så skulle jag slåss för mitt liv, jag skulle skada honom så att han önskade att han aldrig fötts. Fy fan! Idag är jag arg.

Idag önskar jag dig att du fick känna hur det känns
Även om det innebär att du fick vara med om samma som jag
Idag önskar jag dig smärtan, ilskan och sorgen som jag lever med var dag
Idag är jag arg