Det som är personligt

Det finns det som gör ondare än våldtäkten. För det var inte personligt. Det var ingen jag kände, ingen jag bryr mig om och ingen jag kommer träffa igen. Jag kan se på honom som en ond varelse om jag vill. Jag kan se på honom som ett monster.

Jag saknar dig så

Give me a break!

Men vafaan, nu får det faktiskt ta och fungera!

Skit också!

Ingen respekt för dig

Driver du med mig? Efter allting du har gjort, allt du skyllt på andra, alla du svikit, är det du som ska vara sårad? Är det dig det är synd om? Säga upp kontakten via sms, trodde mycket om dig men inte att du var så feg. Fy fan!

Så trött på sanningen, behövde en ny

Det du inte vill lyssna på

Jag blir sårad när du talar om mig som om jag vore en hemsk och självisk människa så fort du är arg på mig. Det suddar ut alla gånger du säger att jag är omtänksam. Jag blir ledsen när det verkar som att du tror att jag är uträknande och gör dåliga saker med flit. Varför skulle jag vilja vara elak? Jag blir frustrerad när du inte lyssnar utan bara skriker och det inte spelar någon roll vad jag säger. Då känner jag mig som fem år igen. Jag förstår inte de gånger då det känns som att du är arg bara för sakens skull. Tycker du om att klaga på mig? Jag försöker verkligen förstå dina anledningar till att saker och ting ska vara på vissa sätt och jag försöker att rätta mig efter dem, men när det blir fel ändå vet jag inte hur jag ska göra. Då känns det som att du aldrig blir nöjd. Jag blir arg när du säger åt mig vad jag tänker. Du vet inte vad jag tänker för du lyssnar nästan aldrig och jag tror inte att du ens försöker förstå. Jag blev glad när vi sa att vi verkligen skulle försöka att kommunicera den här gången. Nu känns det som att det aldrig kommer att fungera och då vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Jag kan inte försöka ensam

Som då

Bara några timmar och sen är ni igång. Precis som när vi var små och ni aldrig kunde hålla sams. Jag blir så trött och besviken och jag undrar hur jag ska orka. Det är meningen att jag ska stå ut med er under lång tid. Vi ska stå ut med varandra. Det finns ingen energi för onödig ilska, irritation och dålig stämning. Jag blir så trött.

Tillbaka på en sekund

Ett misstag

Jag hatar när jag känner på mig någonting, att någonting är fel, och så är det så. Har kännt det i flera dagar, sen i helgen. Bara vetat att det var något som hände och att allting förändrats. Jag blir arg och ledsen. På mig för att jag inte förstod bättre. På dig för att du inte sa ifrån. Säg åt mig, berätta, skrik, var arg, var ledsen, låt mig få veta att jag har gjort fel, vad jag har gjort fel. Det värsta du kan göra är att låtsas som ingenting. Jag märker ju sånt. Och vänner behandlar inte varandra så, de är ärliga. Jag vill ju bara vara din vän.

Förlåt, jag menade aldrig att såra dig

Ju mer jag tänker

Arg. Besviken. Sårad. Ledsen. Trött. Misslyckad. Orolig. Förbannad. Kränkt. Förolämpad. Stressad. Förvirrad. Tragisk. Värdelös. Förlorad. Ilsken. Skadad. Förstörd. Krossad. Sorgsen. Irriterad. Olycklig. Orättvis. Rädd. Stött. Ledsen. Ledsen. Ledsen. Och arg. Jävligt arg.



Fan också

Ju mer jag tänker

Arg. Besviken. Sårad. Ledsen. Trött. Misslyckad. Orolig. Förbannad. Kränkt. Förolämpad. Stressad. Förvirrad. Tragisk. Värdelös. Förlorad. Ilsken. Skadad. Förstörd. Krossad. Sorgsen. Irriterad. Olycklig. Orättvis. Rädd. Stött. Ledsen. Ledsen. Ledsen. Och arg. Jävligt arg.



Fan också

Det var ingen våldtäkt

Sitter och läser delar ur debatten om införandet av en samtyckeslag för sex. I korta drag skulle det innebära att det är förbjudet att ha sex med någon mot dennes vilja. Enligt dagens lagstiftning är det endast våldtäkt om det förekommer hot och/eller våld alternativt om personen sover, är kraftigt berusad eller av andra skäl oförmögen att säga ifrån (t.ex. handikapp). Men om offret inte slåss för att komma därifrån, om offret blir så chockat att han eller hon inte gör något motstånd och ett nej inte biter på förövaren då är det enligt dagens lagstiftning fortfarande inte våldtäkt.

6 kap. 1 § brottsbalken Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till  omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet
eller råhet.

Jag sa nej flera gånger. Jag sa att jag inte ville. Jag sa att det gjorde ont. Jag grät genom hela övergreppet. Jag slogs inte. Jag blev så chockad att jag inte gjorde något motstånd. Jag var för rädd, det gjorde för ont och det var för overkligt. Det är inte säkert att han hade blivit fälld även om det funnits en samtyckeslag men det skulle ändå varit en bekräftelse på att det inte var jag som gjorde fel. Jag ska inte behöva slåss för att slippa bli penetrerad. Det ska ingen behöva göra. 

Det var en våldtäkt

Ju mer jag tänker

Arg. Besviken. Sårad. Ledsen. Trött. Misslyckad. Orolig. Förbannad. Kränkt. Förolämpad. Stressad. Förvirrad. Tragisk. Värdelös. Förlorad. Ilsken. Skadad. Förstörd. Krossad. Sorgsen. Irriterad. Olycklig. Orättvis. Rädd. Stött. Ledsen. Ledsen. Ledsen. Och arg. Jävligt arg.

Fan också

Öpnna dina ögon och se

Jag blir arg på dig när du inte förstår hur jag känner. När du inte förstår att det inte bara är du som känner dig ledsen, förbisedd och trampad på. När du inte förstår att det är fler än du som släpar på ett tungt bagage. Jag blir ledsen när du är egoistisk och jag blir rädd att du ska såra även andra än mig. Människor som vill dig väl, människor som älskar dig. Titta på hur du beter dig.

If you love something set it free

På repeat

Jag är så trött på dig. På dina eviga löften, på dina eviga "jag ska", på allt som aldrig blir av. Skärp dig någon gång bara. Hur svårt kan det vara egentligen? Att du inte bara kan ändra på dig istället för att klaga jämt. Istället för att kritisera allt in i minsta detalj och tvivla jämt, förändra istället. Är så trött på att höra samma saker om och om och om igen. Nu får det vara nog.

Inte hållbart längre

Låt mig tänka fritt

Blir irriterad när människor försöker lägga åsikter i mun på mig. Äcklas av tanken på sex. Stressad över den närmsta framtiden. Det är ingen vidare kväll.

Jag tänker mina tankar

Att slå någon för att lära att det är fel med våld. Är det sånt som skapar de som inte kan skilja på rätt och fel? Eller är det inbyggt redan från födseln? För vissa människor verkar ju veta vart gränsen går oavsett hur mycket skit de fått ta emot själva och för andra så finns ingen spärr. Människan fascinerar mig och skrämmer mig på samma gång.

Något som skrämmer mig är att jag tror inte att det finns en endaste människa som inte skulle hålla med om att det som hände var en våldtäkt, om de fick vara med om exakt samma sak. Men går det till domstol så kommer han med största sannolikhet släppas fri. Hans ord vägen tyngre i en rättegång än vad mina gör. Det skrämmer mig. Jag kan inte bevisa att jag inte ville för ingen kan ta sig in i min hjärna och återuppleva det som jag återupplever vareviga dag och varje natt. Vad är det för ett öde?

Ifrågasätter allt som en gång var självklart
Ifrågasätter mig själv, mina tankar, mina minnen
Du fick mig att tvivla på mig själv

51 dagar

Idag såg jag en mamma smälla till sin unge. En örfil över ansiktet så att barnet ramlade omkull. Det fick mig att må illa och jag blev arg. Jag sa ingenting för här är det tillåtet men fy vad dåligt det fick mig att må. Att utnyttja att man är fysiskt större och starkare när man redan är mentalt överlägsen dessutom. Plus att barnet är i beroendeställning till mamman. Hur kan man göra så? Hur kan man vilja slå sitt barn? Hur kan man vilja skada någon annan? Speciellt någon man älskar.

Det finns så mycket jag inte förstår

Tre veckor

Förut så brukade jag älska att gå ut på stan. Shoppa, fika, träffa folk. Man klär upp sig lite för att känna sig lite mer självsäker, drar lite blickar till sig och njuter av livet. Idag var jag i ett shoppingcenter under några timmar. Halva tiden kämpade jag mot gråten. Det enda jag kunde tänka på första två timmarna var att inte gråta. Sen gick det lite bättre. Jag provade till och med kläder, köpte några, var glad åt det. Paniken började så sakteliga krypa undan och jag anade en skugga av mitt riktiga jag. Sen hände det nånting som för de flesta människor inte är någonting alls. Som för de flesta människor är positivt och smickrande. För mig var det panikångest. Tillbaks på ruta ett. Två män i en affär jag gick in i följde mig med blicken, länge. Jag kunde se hur de kollade inte mig, bytte något ord med varandre och fortsatte sedan att stirra. En sån där "han klädde av henne med blicken" -blick. Deras ögon brände i huden på mig och paniken var ett faktum. Jag skyndade mig ut därifrån och min enda tanke var fortsätt att andas och gråt inte. Kände mig så jävla löjlig. Känner mig så jävla löjlig. Men jag kan inte hjälpa det, jag är rädd. De var utländska också, precis som han. Men jag tänker att det kan inte vara mitt liv från och med nu, att jag ska fly affärer i panik för att en utländsk man kollar efter mig. För det händer lite då och då. Inte för att jag är särskilt vacker utan för att jag är blond. Exotiskt, spännande, åtråvärt. Jag ska köpa en burka.

Det är snart över nu
Snart, fast för tre veckor sedan, är du klar
Snart slutar det värsta jag varit med om
Då börjar den riktiga kampen
Den när jag slåss för att få mitt liv tillbaka

20 dagar

Jag var hos läkaren idag. Tillbaks i helvetet. Vart hände det? När? Kände du honom? Använde han kondom? Berätta, berätta allt. Jag vill inte, jag vill inte, jag VILL inte!!! Snälla bara låt mig vara, låt mig vara ifred, låt mig glömma. Jag träffade honom frivilligt, jag följde med frivilligt så kanske var det mitt fel. Men jag trodde inte, jag hade aldrig kunnat förutspå vad som skulle hända. Aldrig. Jag tror inte sådant om folk. Eller i alla fall inte förut, innan. Jag trodde på det han sa, att vi skulle prata. Dela med oss av kunskap som var relevant för den andre. Bara ha en trevlig kväll eftersom att vi inte kände så många där heller, varken han eller jag.

Jag vet att det finns de som inte tror mig. Polischefen. Hon som tvingade mig att vittna när jag inte ville längre, när jag var trasig och nedbruten till ingenting, när jag bara grät. Hon gav mig skuldkänslorna och känslan av att jag bara hittat på. Att det inte var sant utan bara i mitt huvud. Men varför skulle det vara en lögn? Kan man verkligen fejka såna känslor? Jag var en trasdocka, så tom, så utsatt, så försvarslös, så hjälplös. Såg hon inte det? Är det därför han gjorde det han gjorde, för att han inte såg? Syns jag inte? Men jag grät ju, jag grät då, hos honom. Jag grät där, hos polisen. Jag sa nej då, hos honom. Jag sa nej där, flera gånger om, hos polisen. Varför räknas inte mina nej för? Jag vet ju att jag sa nej. Visst gjorde jag?

Du tog ifrån mig essensen av jag
Du lämnade så många spår av du
I hjärtat, i själen
I kroppen, i minnet
Jag är en trasdocka nu

19 dagar

Idag är jag arg. Det har varit en bra dag idag och för första gången sen det hände slapp jag tänka på det under ett par timmar. Kanske tre timmar, en välbehövlig paus. Och sen kom det över mig igen, självklart. Men inte lika chockerande som vanligt. Och nu är jag bara arg. Så jävla arg. För jag vet hur glad jag hade varit hela dagen idag om det inte vart för han, det han gjorde. Det gör mig arg. Så jävla arg. Skitförbannad. Jävla äckliga skitstövel! Jag vill skrika och slåss. Skulle det hända nu så skulle jag slåss för mitt liv, jag skulle skada honom så att han önskade att han aldrig fötts. Fy fan! Idag är jag arg.

Idag önskar jag dig att du fick känna hur det känns
Även om det innebär att du fick vara med om samma som jag
Idag önskar jag dig smärtan, ilskan och sorgen som jag lever med var dag
Idag är jag arg