I mig finns ett hjärta med många minnen. Det är som om hjärtat är splittrat i tusentals delar och att varje del innehåller ett eget minne. Det finns en del som är krossad, en annan är lycklig, en tredje nykär, en fjärde livrädd och en femte övergiven. Tillsammans bygger de ihop ett pussel och motivet är jag. Det är ett svårt pussel med så många bitar att det inte går att överblicka dem alla samtidigt. Ibland tappas en bit bort och då blir det omöjligt att lägga resten av pusslet.
Idag har jag tittat på många av pusselbitarna. I ena stunden blir jag så arg och känner mig lika hjälplös som när jag var fem år gammal. I nästa stund är jag förväntansfull och full av skratt och busiga upptåg. Jag har känt ångest, sorg och saknad. Ledsen för det som inte blev som jag tänkt och de relationer där jag inte fick välja hur de skulle sluta. Sen har jag varit otålig och längtansfull. Jag är hoppfull inför framtiden. Jag tror att den kommer att innebära stora prövningar på flera plan men att det kommer att gå bra. Idag har jag även känt en känsla som legat i ide en lång tid. Någonting har väckts och igen kan jag sakna känslan av att vara två. Att få vara en del i ett sammanhang och att få komma så nära. Jag är fortfarande rädd, livrädd, men en längtan har vaknat och det känns hoppfullt.
Berg- och dalbana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar