Jag kan inte alltid vara den som ger. Den som berättar sin historia. Den som alltid delar med sig av tankar och känslor. Jag kan inte vara den som alltid är mest sårbar. Jag kan inte vara den som älskar mest, som sörjer mest, som bryr sig mest. Jag kan inte vara vännen som alltid finns där för alla andra när jag inte får någonting tillbaka. För vad vet jag egentligen om dig? Vad delar du med dig av till mig? På vilket sätt är du sårbar? Vilka känslor visar du? Hur vet jag att du är ärlig? Jag vet inte det. Jag vet inte det så jag kan inte längre. Jag måste säga nej. Den här gången säger jag nej. Jag har redan passerat så många av mina egna gränser att jag nästan förintat mig själv på vägen. Det finns så mycket jag aldrig trott om mig själv, så mycket jag inte är stolt över, det måste få ett slut.
Ett nej är inte alltid ett nej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar