Jag läser och läser och läser på olika sidor kring debatten om införandet av en samtyckesreglering i sexualbrottslagen och jag kan inte sluta hänföras av de som verkligen slåss för att slippa samtycke till sex. Jag börjar undra vad de är för sorts människor om de nu tycker att det är så hemskt att den man ska ha sex med måste vilja ha sex med en för att det ska vara okej. Varför skulle man vilja ha sex med någon som inte vill? Om man inte är säker på att den andra vill, kan man inte fråga då? Eller bör man ens ha sex då?
Det handlar inte om att man vill sätta dit medelsvensson som ibland går med på att ha sex trots att h*n egentligen är för trött. Det handlar inte heller om att man måste skriva några kontrakt kring samtycke till sex. Det handlar inte om att stämpla oskyldiga som offer och förövare. Och det handlar definitivt inte om någon omvänd bevisbörda som många påstår. Bevis för att övergreppet ägt rum måste fortfarande vara det viktigaste. Ord kommer fortfarande att stå mot ord och kanske kommer införandet inte heller leda till att fler mål går till åtal och att fler fälls men det sänder ut en signal. Det sänder ut en signal om att det är inte okej att ligga med någon som inte vill trots att h*n inte gjorde motstånd. Det sänder ut en signal som säger att sex bara är okej om båda vill, om båda har ett fritt val och fortfarande vill. Det visar att sex inte är en rättighet utan något som bara ska ske i samtycke mellan två personer. Dagens lagstiftning gör partnern tillgänglig för sex ända tills denne säger nej. Med en ny lagstiftning är partnern inte tillgänglig förrän denne säger ja. Är det verkligen så konstigt?
Psykologer vittnar om att passivitet under ett övergrepp är vanligare än att offret gör motstånd. Det handlar om chock och rädsla men även om överlevnad. Instinkten säger åt människan att göra allt för att överleva, i dessa fall är passivitet ett av sätten. När man som offer inser att ett "nej" inte spelar någon roll och att det som håller på att hända kommer att ske mot ens vilja, då är det lätt att reagera med passivitet. Det finns till och med en engelsk term för detta fenomen; frozen-fright. Det är i fall som dessa, då offret inte gör motstånd, som en samtyckeslag skulle kunna göra nytta. Lagen skulle kunna lägga fokus på gärningsmannens beteende och frågor om hur den misstänkte försäkrat sig om den andre personens samtycke skulle bli aktuella. De mål som idag inte leder till fällande dom där offret varit halvsovande eller måttligt berusad skulle kunna fällas med en samtyckeslag om den innebar att det inte var okej att ha sex med någon som inte samtyckt till detta.
Sex är inte en rättighet och ingen har rätt till någon annans kropp innan den tydligt förmedlat att den vill. Kan man inte läsa sådana signaler så kanske man inte ska ha sex helt enkelt.
Nej till ofrivilligt sex
Och varför behövs något som redan finns? Har du läst NJA 1988 s.40 som jag återkommande citerar. Där framgår att sex utan samtycke är våldtäkt,förutsatt att åklagaren kan bevis uppsåt förstås. Såväl Diesen som Leijonhufvud samt BRÅ ger klart uttryck för att de vill se en omkastad bevisbörda. Och du ser nog mönstret, bristande samtycke är våldtäkt sedan drygt 20 år men åklagaren har bevisbördan. Vi har knappast behov av att införa det som redan finns om avsikten inte var att skapa något nytt, som omkastad bevisbörda. Och det tycker jag är hemskt.
SvaraRaderaJa jag har läst NJA 1988 s. 40 och ja där fick kvinnan rätt efter tre instanser. Men att du kan referera till ett fall som var aktuellt för 20 år sedan bevisar ingenting. Visst finns det fall även idag där män fälls trots att bevisningen om våld är minimal men de flesta våldtäktsfall går inte ens vidare till rättegång och de flesta frias där. Det fall du hänvisar till styrks dessutom av att det finns en person som vittnar om mannens tidigare sexuella närmanden och utav att mannen blånekar till samlaget. Hade mannen erkänt att samlag genomförts men med samtycke hade han med största sannolikhet inte blivit dömd då det inte fanns några bevis.
SvaraRaderaÄven jag tycker att omvänd bevisbörda skulle vara ett hot mot vår rättsstat och är ingenting önskvärt. Har du läst SOU 2010:71? Där står bland annat om vikten av bevis i våldtäktsmål även med en samtyckeslag. Och det handlar inte om någon omvänd bevisbörda.
Det nya du söker skulle först och främst vara attityder, normer och värderingar. Ett samhälle som tydligt visar att sex endast är okej vid ett uttalat ja, inget annat.
Det andra nya skulle vara ett ökat fokus på gärningsmannen. Inte omvänd bevisbörda men ändå ett ökat fokus. Idag fokuseras mycket på kvinnans beteende innan och under övergreppet, med en komplettering i lagen skulle även mannens beteende hamna i fokus. Att ifrågasätta hur mannen försäkrat sig om kvinnans samtycke borde vara relevant i alla dessa utredningar.
Om det nu finns så bra rättspraxis varför inte göra den till gällande lag med en lagändring/komplettering då?
SvaraRadera