Jag känner mig inte som mig själv just nu. Jag har kommit fram till att jag nog är ganska mycket i vanliga fall. Ganska mycket människa. Tar plats, gör mycket, lever mycket. Nu orkar jag inte det i lika stor utsträckning. Jag har börjat att planera mina dagar. Imorgon ska jag vara nöjd om jag; städar min lägenhet och diskar, godkänner min deklaration, skriver en uppgift i juridiken, äter tre mål mat och går och tränar. Det är inte mycket för den vanliga mig men en massa för mig nu. Det känns helt värdelöst men någonstans är det nog att förlika mig med att jag inte kan vara på topp jämt. Att jag måste ta det lugnt ibland och att jag måste låta kropp och sinne komma ikapp. Jag tror att jag bearbetar och förändrar nu, det tar energi. Jag sover ungefär tio timmar varje natt och har gjort det i flera veckors tid. För en gångs skull har jag bestämt mig för att lyssna på kroppen och tillåta mig själv att sova jävla tio timmar per natt om den nu ska hålla på och envisas sådär.
Har kännt mig såhär ett tag nu. Orkeslös och även viljeslös men varningsklockan var när jag i veckan började blöda näsblod av ingen anledning. Två gånger på ett dygn. Förra gången det hände var för många år sedan, då var det början på en period med många destruktiva delar som till slut ledde till överdos och fyra dagar på sjukhus. Dit ska jag inte igen. Jag ska lyssna den här gången.
Jag torkar dina tårar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar