söndag 3 april 2011

Inte så unik ändå

Pratat om att vara kär, om att tråna efter någon, länge. Länge. Om att det inte blir som man tänkt sig och vad man gör när pirret inte riktigt vill infinna sig som man hoppades. Det kan fungera ändå, pirret kommer kanske krypande. För vissa i alla fall. Pratat om när det inte blir som man tänkt sig och livet verkar falla ihop runt omkring en. När man behöver en kram och det är okej med tårar.

Tänkt på att det känns alldeles för bra att vara nära en person. Tänkt på att jag tänker på honom fast jag inte vill. Eller borde. Fast också varför inte. Tänkt på saker jag sagt och som jag tyckt och hur de förändras när du pratar. Till det bättre. Men också på att jag nog inte riktigt orkar fast att det kanske beror på att jag är slö. Eller så är det för mycket. Undrar vad jag kan göra istället och kommer fram till att jag inte har något val så det är nog jag som är slö.

Tittar mig omkring och på det nära och tycker minst om det som är närmast. Sånt kan man förändra och det är ju tur för annars fanns det lite hopp när det gäller mig. Mycket är ju så ytligt men så även det där med känslan. Tungt, otympligt och jobbigt. Lite klumpigt känns det och jag trivs inte. Som ibland när man inte vet vad man ska göra av sig själv och vill krypa ur skinnet eller sjunka genom jorden. Fast nu mest bara för att det är fult. Inte pinsamt.

Men jag skäms också. När jag tänker att jag fördömer dig eller i alla fall är besviken, ledsen och sårad och så gör jag samma sak själv. Eller inte samma såklart, det skulle jag aldrig, men samma mönster. Mönster är inte alltid fint och något man vill hänga på väggen. Mönster kan vara groteska och det blir svårt att urskilja detaljerna. Jag har synat detaljerna noga nu och det finns inget vackert här. Kan jag såra mig själv så gör jag nog det. Det vill jag inte så jag måste byta. Bryta och göra nya. Egna. Sätt, vägar, stigar. Som är mina. Jag vill inte vara som du och minst av allt vill jag känna som du eller som jag gör mot dig ibland. Jag vill vara egen.

Jag har tankar jag aldrig tänker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar