Du ler mot mig och jag vet inte vad du menar. Det du säger passar inte ihop med det jag känner. Jag börjar ifrågasätta, men för en gångs skull inte mig. Utan den här gången, dig. Vi skrattar ihop men tvivlet fungerar som en sköld mellan oss. Jag känner mig plötsligt utlämnad när jag påminns om allt det där du inte sagt och aldrig säger. När jag tänker på allt det som jag inte utelämnat och än en gång förbannar jag min oförmåga att bara hålla käften. Än en gång faller jag handlöst. Än en gång är den som ska fånga den som fäller. Jag slår mig illa. Ännu en gång.
Lär mig aldrig
En sann vän ÄR en sällsynt fågel. Låt ingen ta energi från dig som inte förtjänar det.. Tack för i helgen L! Your awesome! Me <3 you. Ok?
SvaraRadera