Flickan och skulden: Oro

Vad hände?

Ekon

"Som att skrika i en tunnel
Sköljer det över mig gång på gång
Blockerar alla minnen
Alla andra intryck

Som att vandra ensam i stora salar
Ensam med det ofrivilliga ekot
Jag försöker smyga, tassar tyst
Håller för öronen, blundar hårt
Allt för att komma undan

Som att fastna i samma rum för alltid
Varje sekund, varje ögonblick
Upprepas om och om igen
Försöker springa härifrån, vill fly
Men vaknar med ett ryck
och det kryper spindlar överallt"

Om att vilja gå vidare men inte kunna. Av mig November 2010.

Frusen polaroid

Jag fick aldrig välja

Det som etsat sig fast

Är en stumfilm i min hjärna

Korta minnesbilder

Som en polaroid jag inte kan slänga

Blicken i spegeln efteråt

Ett tårstrimmigt ansikte

Mascara på kinden

Vad ser man i ögonen på någon som just förlorat sig själv?

Innan man förstår vad som hänt

Det som bara händer andra

Möts av en overklighetskänsla

Och jag försvinner bort från alla

Tunga andetag i mitt öra

Din tunga och dina händer

Lämnar spår som är borta nästa morgon

Men ärr som stannar en livstid

Jag kan aldrig glömma

Smärta som får en att skrika rakt ut

Sorgen lämnar mig i en hög på golvet

Timmar passerar utanför

På insidan är allt ett vakuum

Hittar mig själv på golvet i duschen

Man kan inte skrubba bort ett minne

Inte tusen ord kan sudda ut en enda minnesbild

Av mig 2010

Flickan och skulden

Sidor

måndag 4 juli 2011

Oro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar