Träffat så mycket underbara människor senaste veckorna att jag blivit bortskämd med skratt. Väl där jag är nu frågar jag mig själv; hade vi inte roligare än såhär? Vi ler, vi samtalar, skrattar till ibland. Men resten då? När vi vrider oss av skratt och samtalen spårar ur till galet flum, när man bara vill umgås mer och längtar till nästa gång. Vad hände med det? Har jag ändrats eller har det alltid varit såhär?
Abstinens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar