Jag lät någon komma nära. Höll inte garden uppe och så hände det här. Jag blev förälskad. I helt fel person egentligen men det hindrar inte fjärilarna i magen från att fladdra. Det gör inte mindre ont sådär som kärlek gör när den är på riktigt bara för att det egentligen inte är någon bra idé. Jag har aldrig varit den som följer strömmen och andras idéer. Jag går min väg och den är nåt utav det snårigaste jag sett men jag får se mycket på vägen. Det är ju det som räknas säger de visa, resan, inte målet.
Han kommer hit. Långt bortifrån hela vägen hit. Underbara människa.
Jag kan inte sluta le fastän det gör ont när jag tänker på dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar