Det är jobbigt när man känner hur ångesten liksom lever och gror i kroppen. När man ständigt påminns om det obehagliga som hänt fast man mest av allt inte vill tänka på det. En grop i halsen och svindel i magen när man minst anar det. Ett ord, en blick, en mening.
En ständig oro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar